Saknad

Det är konstigt det där... Så fort Villiam gick ut genom dörren saknade jag honom. Bara för ett par dagar sen kändes det som jag skulle behöva ett par års uppehåll. Det är det som är det fina med att lämna bort ibland. Att få vara ifrån varandra och sakna. Det kändes underbart att se honom komma gåendes in genom dörren med det största leendet. Min alldeles egna lilla loppa!

Killarna somnade redan kl 18.15 idag så efter det hämtade vi pizza och slappade framför tv:n. Nu sitter Palle där uppe och spelar och jag ska snart lägga mig. För tillfället känner jag mig konstant trött.

Idag har Hugo tagit ett par krypsteg. Det går sakta men säkert fast Hugo kommer väl börja gå innan han kryper. Nu går han själv (ett par steg) med sin gåvagn.

Imorgon, ny vecka och nya krafter! Dessutom är det den 1 mars = VÅR!!!